Jag berättade inte om det här i bloggen, eftersom jag inte visste om Johanna var okej med det. Men häromdagen skulle hon vlogga. Jag skulle hålla mig borta en stor del av dagen och vi kom överens om att jag bara skulle komma hem en timme mellan tolv och ett, för att fixa lunch, innan jag promenerade till GHP Ortho Center för att få en spruta i min fot.

Förmiddagen gick nog enligt plan. Åtminstone var det vad jag trodde. Och jag lagade lunch och vi åt. Och jag var hos läkaren. När jag kom hem hade Josefin kommit hit, för Johanna skulle göra Josefins naglar och fota (vilket jag tror att jag berättade). Sedan skulle de åka till Rusta, äta på Brödernas och köpa godis på Hemmakväll.

Men! När Josefin och jag satt i köket hörde vi gallskrik från Johannas rum. Och TaeTae rusade vettskrämd nerför trappan. Josefin gick upp för att se vad som stod på. Och sedan gick jag upp. Det var något med ett samarbete, där hon inte fått all info i tid. Tror jag. Åtminstone trodde jag det då. Johanna skrek ännu mer, när jag kom in, så jag backade snabbt ut igen. Jag funderade på att rädda kameran hon höll i handen, men vågade inte komma tillräckligt nära.

Det dröjde någon timme, men sedan lugnade hon sig och flickorna kom iväg. Jag följde dem på Zenly, för att se om de kom iväg på sina planerade ärenden. Först åkte de hem till Josefin och det dröjde innan jag såg att de åkte iväg igen. Via Josefin fick jag information om att Johanna verkade okej.

Idag publicerade hon videon, som var planerad som en heldags-vlogg. Men den fick ett abrupt avbrott när tillvaron kraschade. Vilket hon (delvis) visar i videon. Eftersom hon inte vill att jag tittar på hennes videos har jag bara tittat på slutet (som hon redan hade visat mig) och sekvensen där jag gör reklam för mitt Instagram-konto. Jag undrade nämligen varför jag fick så många nya följare idag och då avslöjade Johanna att hon inte klippt bort min lilla "kupp" vid lunchen. Och jag har läst alla fina kommentarer hon har fått. Det är så starkt att hon visar lite av den svåra psykiska kamp hon utövar varje dag. Den hon oftast vinner. Men långt ifrån alltid.

Det är nog en månad sedan Johanna sa att hon ville att vi skulle baka lussekatter. Förresten, det var nog redan i oktober, för jag tänkte att vi skulle skynda oss att baka och äta upp dem, innan jag skulle gå på min tuffa diet inför tävligen.

Men sedan gjorde jag det smidigt för mig och köpte Pågens gifflar med saffranssmak till henne. Och frågade om det var okej att vänta med lussebaket tills efter min tävling. Det var helt okej, tyckte hon.

Och nu är vi ju efter tävling. Alltså köpte jag jäst på vägen hem från gymmet. Jag promenerade längs Årstaviken hem. I strålande sol och minus tretton grader. Då kändes det mysigt med en fortsatt dag inomhus med bakning.

På gymmet körde jag ett lätt bröst- och axelpass. Kroppen är fortfarande svag och liksom lite känslig. Skaderisken är större än vanligt. Dessutom har jag en lätt förkylningskänsla i kroppen, men det är visst mer regel än undantag efter det jag utsatt kroppen för. Immunförsvaret är satt ur spel. Tack och lov sov jag ända till halv åtta idag, men det berodde nog på att jag tog ett par droppar Theralen igår kväll. Jag ville inte ha ytterligare en natt i soffan med tända ljus. Nu är det viktigt att ladda upp med mat och sömn så gott det går, för att snabbt komma tillbaka till full styrka och energi.