Biltur till Ekerö

Jag har haft en sak som legat och skavt ganska länge. Bilen. Johannas Suzuki Swift som bara står i Medborgarplatsens parkeringsgarage och kostar 2500 kronor varje månad. I bara parkeringsavgift. Utan att användas. Jag går dit den sista dagen i varje månad och lägger dit nästa månads dekal.

Bilen har inte använts sedan jag och Johanna bytte till sommardäck i slutet av april.

Det som skavt är:

1. Att däcktrycket "bråkade" på väg hem från däckskiftet. En varningslampa lyste och jag visste inte om trycket bara behövde kalibreras eller om något däck hade för lite luft. Jag parkerade bilen och försökte förtränga problemet.

2. Att batteriet laddas ur när bilen bara står och står...

3. Att jag blir rädd för att köra bil, om det går för långt mellan varven. Nu hade det gått två månader. Jag som körde varje dag innan. Vart jag än skulle.

När jag satt och fikade på Bröd & Salt efter förmiddagens ryggpass på gymmet, så bestämde jag mig för att övertala Johanna till en biltur idag. En perfekt dag utan trängselavgifter och med nästan ingen trafik. Kanske skulle vi kunna åka till Ekerö, så att hon även fick övningsköra på vägar hon kört tidigare? Typ vägen från vårt förra hus till postens utlämningsställe, som hon nästan kunde köra med ögonbindel.

Ute på Ekerö skulle jag dessutom kunna kontrollera däcktrycket, vid OKQ8 där jag brukade tanka och vet hur allt fungerar. Jag gillar ju inte okända bensinmackar (eller andra okända platser), där jag inte känner mig hemma.

Tack och lov nappade Johanna på mitt förslag och efter lunchen (torskrygg och potatis) promenerade vi till Medis och hämtade bilen. Jag kom ihåg hur man startade och det kändes välbekant att köra. Trots att det inte var min fina Volvo XC60 (som jag sålde i mars). Check på punkt 3!

Lampan för däcktrycket blinkade fortfarande ilsket. Fan också!

Men! När vi kom till Drottningholm lugnade den sig och slocknade. Yes! Däcken kalibrerade sig själva! Check på punkt 1 också

Det var nästan ingen trafik och vi fastnade inte vid ett enda rödljus eller i en enda trafikkö. Det har aldrig gått så snabbt och smidigt till Ekerö tidigare. När vi kom till Ekerö centrum, där jag hade tänkt föreslå Johanna att ta över ratten, sa hon att hon inte ville. Hon orkade inte och hon hade glömt sätta i linserna. Dessutom tyckte hon att det var skönt att bara sitta och åka med.

- Du får köra hur långt du vill, jag sitter och njuter här bak! sa hon med ett leende.

Jag tog ett varv runt Ekerö, innan jag körde tillbaka till stan. Utan att behöva stanna en enda gång på hela Hornsgatan. Det var verkligen en perfekt ut-på-biltur-dag. Vi parkerade på Medborgarplatsen igen och promenerade hem. Batteriet hade fått en dryg timmes laddning. Check på punkt 2!

Nu slipper jag oroa mig för bilen eller min bilkörning på ett tag. Jag får bara inte glömma att lägga dit juli månadsdekal på onsdag...

Gillar

Kommentarer