Behov av att provocera

Jag har alltid haft ett starkt behov av att provocera människor. Inte för att vara elak eller för att det ger mig någon typ av njutning eller tillfredsställelse. Utan för att väcka dem. Få dem att tänka ett varv extra.

Därför brukar jag kommentera inlägg på Facebook och ge mig in i diverse diskussioner i långa trådar. Både på nyhetssidor och på enskilda politikers sidor. Och hos Folkhälsomyndigheten, Krisinformation och så vidare. Och jävlar vad påhoppad jag blir! Det är inte klokt hur elaka människor är. Om jag skriver en åsikt eller lämnar information som sticker någon i ögonen, så kontrar de genast med personangrepp.

Det handlar främst om politik, klimatet och "pandemin" men också om gängkriminalitet och våld i samhället. Idag publicerade DN en insändare (av någon vänster-person) som ansåg att samhället måste göra mer för barn som känner sig osedda och svikna av vuxenvärlden. Då skrev jag att det är föräldrarnas uppgift att ta hand om sina barn och inte någon annans. Och att vi måste hitta sätt att hindra folk från att skaffa fler barn än de kan ta hand om, t.ex. genom att villkora barnbidrag till max två barn.

På en annan artikel (också i DN) frågade jag vad de menar med "Sveriges höga dödstal", eftersom vi inte har haft någon överdödlighet överhuvudtaget de senaste två åren.

Och på ett annat inlägg (minns inte vilket) skrev jag att ingen hade märkt att vi lever i en "pandemi" om vi inte hade matats med det i varenda tidning och nyhetssändning.

Det blir intressant att se om jag får reaktioner när folk vaknar till liv. Jag skrev mina kommentarer vid halv fem i morse, när jag satt och drack första muggen av mitt morgonkaffe. Då hade jag varit vaken sedan klockan fyra. De flesta sover väl fortfarande. Det är ju söndag.

Gillar