Återhämtning

Jag kan fortfarande inte förstå att jag var så pigg i morse, att jag vaknade så tidigt efter gårdagen och alla glas champagne och vin. Och så många timmars umgänge med en person jag inte kände sedan tidigare.

Klockan sju stod jag på perrongen och väntade på tåget och jag körde ett tvåtimmars ryggpass på gymmet utan problem. Avslutade med biceps och mage, innan jag promenerade den extra långa vägen hem. Sex kilometer. När jag kom hem hade jag varit aktiv i tre timmar och fyrtio minuter.

Jag fyllde på med en färsk fralla (som jag köpte på hemvägen) och kaffe och spontanbokade en dejt vid Katarina kyrka klockan tolv. Jag gick dit i mina träningskläder. Vem orkar anstränga sig?

Det hade dock mannen ifråga gjort. Trots att det var tajt med tid hade han tagit en dusch och rakat sig. Och skurit sig på halsen så det blödde. Helt i onödan, för jag såg direkt att han inte var något för mig. Men han var trevlig och det var inte svårt att sitta och småprata i trekvart. Till slut frågade han vad jag tyckte.

- Du är jättetrevlig, men du är tyvärr inte mannen i mitt liv, svarade jag.

Han såg lite besviken (eller lättad?) ut och vi sa hejdå och gick åt varsitt håll. När jag kom hem hade jag bara offrat en timme och tio minuter på honom. Och fått ytterligare ett par kilometer i benen.

Klockan fyra var jag på thaimassage i Liljeholmen. Nittio minuter. Min kropp var i desperat behov av det, för hela massagen var galet smärtsam. Jag har en hög smärttröskel, men mina muskler var som spända fiolsträngar och jag fick bita i madrassen för att inte skrika högt. Jag blev helt genomsvettig av smärta. Och jag kände mig som en överkokt spagetti, när jag stapplade ut från salongen helt groggy. Sminket hade kletat runt ögonen och mitt hår var rufsigt efter den avslutande huvudmassagen.

När jag klev in på tunnelbanestationen stod det fem eller sex tjejer i en grupp. De var i fjorton- eller femtonårsåldern.

- Hej Johannas mamma! sa de.

Ibland förstår jag hur Johanna känner, när hon blir igenkänd när hon inte vill, haha! Men jag hejade såklart tillbaka.

När jag klev av vid Mariatorget gick jag till Södra station för att hämta ett paket. När jag gick ut genom sidoentrén (för att gå till Rosenlundsgatan och hämta ytterligare ett paket) gick en kille bakom mig ut genom dörrarna.

- Hallå, vad heter du? sa han.

- Hurså? svarade jag.

- Du är så himla snygg! sa han och log glatt.

Suck! När jag kände mig som om jag just klivit ut ur en torktumlare. Jag skyndade mig därifrån.

När jag hämtat båda mina paket tog jag en kaffe på balkongen och beställde mat med Foodora. Från Max. En Delifresh plant beef i salladsblad. Och strips och mozzarellasticks.

Jäklar vad skönt med en lugn hemmakväll! Den här veckans dejtande har tagit på mina sociala krafter. I morgon är det en vecka sedan jag skaffade Tinder och det är frågan om jag orkar ytterligare en vecka.

Gillar

Kommentarer

Två Månadslöner,

Haha, killar är verkligen rak på sak 😃

tvamanadsloner.blogspot.com
livetmedanso
livetmedanso,

Jag brukar gilla det, men inte när jag känner mig ful 😅

nouw.com/livetmedanso
svullo
svullo,

Ja att va rakt på sak kan spara en del tid och kan löna sig på mer än ett sätt 😉

nouw.com/svullo
Lilly
,

är ju johanna som valt det själv vill hon vara privat så kan hon ta bort alla sociala medier och skaffa nya d��r hon endast lägger till folk hon känner och ta bort youtube videorna men väljer hon att inte göra de har hon själv valt att folk känner igen henne.

livetmedanso
livetmedanso,

Du har aldrig känt att du vill ha en del av något men inte en annan? Saker i livet har ofta en fram- och en baksida. Och man får båda på köpet. Oavsett vad det gäller. Väljer man bort saker pga att de har vissa nackdelar, så står man där utan något alls.

nouw.com/livetmedanso