Är det så himla farligt med lite frihet?

Jag tror att det har framgått att Johanna bor i Josefins lägenhet i tre dagar, för att ta hand om Milly när Jossan är i Jönköping hos Sanna. I natt har Johannas kompis Anna sovit hos henne och idag ska en annan tjej komma dit och sova. Jättekul för henne!

Men med tanke på att Johanna mådde dåligt igår och jag måste kasta mig i en taxi och åka dit, så är liksom mitt "varningssystem" aktiverat. Det ligger och surrar i maggropen. Det är ju där magkänslan sitter. Och det är därifrån mina tentakler och känselspöt utgår.

Trots att det slutade bra igår, så har mina tidigare traumatiska upplevelser kickat igång min oro. När Johanna ringde, trodde jag verkligen att hon hade en avtändning. Tills jag förstod att hon "bara" var svimfärdig och illamående.

Därför har jag haft en dålig känsla idag. Och jag har förmodligen ringt och messat Johanna lite för mycket. Vilket jag gjort på grund av att hon varit väldigt kort och irriterad i sina svar. Ju kortare hon är emot mig, desto mer övertygad blir jag av att något inte står rätt till. Och så hamnar vi i en ond cirkel. När jag hade en riktigt stor orosklump i magen vid tvåtiden ringde jag. Jag behövde bli övertygad om att allt var bra.

- Men snälla mamma, nu får du sluta! Fattar du hur jobbigt det är när du HELA TIDEN messar och frågar om jag har ätit, vad jag har ätit, vad jag gör och vad jag ska göra? Höll du på så med Jossan också? Nej, det gjorde du inte! Är det så himla farligt med lite frihet?

- Haha, tack för den uppläxningen! Nu är jag inte det minsta orolig längre! Din reaktion övertygar mig om att allt är bra. Det är helt normalt att bli galen på en nojig mamma. Ha så kul med Tuva, så lovar jag att vara chill resten av dagen och kvällen. Puss!

- Du kan vara lugn. Låt mig bara få vara lite ifred, tack!

Även om Johanna blir irriterad på min oro och framförallt på att jag har fokus på henne exakt hela tiden, även om hon inte är hemma, så FÖRSTÅR hon varför jag reagerar som jag gör. Hon har gått bakom ryggen på mig tidigare, hon har undanhållit både sitt dåliga mående och sitt missbruk och hon har utsatt mig för traumatiska upplevelser. Men om vi ska kunna lägga det bakom oss, så MÅSTE jag ge henne frihet och försöka dölja att jag blir nojig. Eller ännu hellre, försöka vara chill.

Nu ska jag inte höra av mig till henne, förrän jag skickar ett godnatt-sms ikväll! Får jag inget svar på det, då får jag tillåtelse att bli nojig igen, haha!

Gillar

Kommentarer