Vid entrén på bottenplan i vår fastighet finns en restauranglokal, som fortfarande inte är färdigställd. Ända sedan vi flyttade in i februari har den varit igenbommad, men får någon månad sedan kom det hit en massa byggare som nu håller på att göra klart.

Under tiden har vi en lägre månadsavgift pga olägenheterna.

Antagligen har man bestämt att juli är en bra byggmånad, eftersom de flesta är bortresta och inte blir störda. Men vi som är kvar hemma lider desto mer av att få sommaren och semestern förstörd. De sätter igång att borra klockan sju på morgonen (vilket inte är något problem för mig) och så länge de höll sig inne i restaurangen blev vi inte särskilt störda.

Men den här veckan har de börjat montera en massa ventilationstrummor på utsidan av fasaden. Precis intill vår balkong. Inte nog med att ljudet är olidligt (borr i betong och i metall), byggarna står på en ställning utanför våra fönster och vår balkong. Idag när jag kom hem stod en av dem PÅ vår balkong. Johanna vågar naturligtvis inte gå ut och sätta sig under hela deras arbetsdag. Och hon väcks av att de borrar på utsidan av hennes sovrumsvägg. Precis utanför hennes fönster.

Att ha främmande människor som plötsligt klättrar in på ens balkong är inte särskilt trevligt för någon. Men för den med social fobi, hägkänslighet och psykisk ohälsa är det olidligt och skapar svår ångest. Hon har väldigt stort behov av tryggheten i vårt hem och när någon inkräktar på den är det som att sticka en kniv i hennes bröst. Hon kommer inte undan. För att inte tala om ljudet. Det är öronbedövande.

Igår hade jag jag precis kommit hem med sushi, dukat på balkongen och vi hade precis satt oss för att äta, när de började borra. De såg att vi satt och åt, men det struntande de fullständigt i. Själva hade de hörselkåpor men vi höll på att slitas sönder av smärta, när de började såga eller borra i metallen.

Jävla idioter.

Och de måste ju inte börja klockan sju på morgonen, när folk har semester.

Trumman de bygger längs hela väggen ser dessutom för jävlig ut. Hur ful som helst. Dikt an min balkong och mitt balkongräcke.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu syns inte Johanna från grannarnas balkonger när hon sitter och röker, vilket hon tycker är jätteskönt!

...och skapade total panik för Johanna. Hennes svåra trauman kom ikapp henne och hon visste inte vad hon skulle göra eller vart hon skulle ta vägen. Och jag var inte hemma.

Det började med att hon hörde en massa polissirener. Och sedan ringde det på dörren. När hon tittade genom titthålet såg hon en okänd kvinna.

Att bli hämtad av polis. Att få LVU. Att bli bortplockad hemifrån utan förvarning. Att inte ens hinna packa. Att bara bli hämtad. Utan förberedelse. Livrädd. Transport genom halva landet till okända ställen med bara främmande människor. Det har skapat svåra trauman.

När jag kom hem hittade jag henne i fosterställning i sängen. Med panik i ögonen.

Jag misstänkte att hon skulle vara rädd när jag kom tillbaka från min kvällspromenad. Samma kvinna som hade ringt på dörren hade nämligen ringt till mig. När hon sa att hon ringt på, så förstod jag att Johanna skulle vara i upplösningstillstånd.

Det var dock ingen fara. Tvärtom! Hon var bara en granne, som ville prata om de störande festerna på gården. Hon undrade om jag också blev störd, för hon kände att vi behöver vara fler som sätter ner foten och klagar och driver igenom ordningsregler i föreningen. Jättebra! Vi pratade länge och var helt överens i frågan.

När jag kom hem och hade lugnat Johanna och hon hade vågat gå ut på balkongen och ta en cigarett, så fortsatte jag och grannen att prata mellan våra balkonger. Hon bor snett nedanför mig. Enligt henne ska det finnas en överenskommelse om tystnad efter klockan 21 på vardagar och 23 på helger.

Vad skönt att det inte bara är jag som störs! Men enligt grannen är det många i huset som INTE störs, för att de antingen är bortresta ofta eller för att de har sina sovrum åt andra hållet. Det var därför hon kontaktade mig, för att få medhåll av åtminstone någon. Och hon visste att jag har alla mina fönster (utom vardagsrummet) mot gården.

Nu är vi taggade att avbryta nästa störande fest!

Och jag har sagt till Johanna att prata med terapeuten om sina polis-trauman i morgon. Det är viktigt nu när vi bor i stan och hör och ser polisbilar på vår gata dagligen. Polisstationen ligger precis i närheten. Det var dock första gången hon hörde sirener i samband med att det ringde på dörren. Det blev för mycket för henne. Stackars liten. Så typiskt att jag inte var hemma.

Idag fick jag leveransen av det nyponpulver jag beställde häromdagen, efter ett tips från Svullo. Eller egentligen en påminnelse, för jag har ätit det tidigare, för flera år sedan, när jag fick veta att det är bra för diverse fysiska krämpor.

Nu pratar jag alltså inte om sötat nyponpulver som man gör nyponsoppa av. Utan om häst-nyponpulver.

Jag tänker att det i första hand ska hjälpa mig med mitt ryggproblem och min klämda ischiasnerv, men också med min vänstra tumme (där den senaste kortisonspruta inte hjälpte alls) och med mina onda fötter.

En matsked ska jag alltså ta. Förr blandade jag det i min dagliga frukostsmoothie. Det var på den tiden vi bodde i Jönköping och jag hade den vanan. På den tiden jag yogade och joggade (och gymmade och gick på Les Mills-pass) och inte tränade tung styrketräning. På den tiden jag hade mer fokus på hälsa än på styrka. Nu äter jag fil och müsli och tänker inte ändra på det.

Frågan är alltså hur jag ska få i mig det. Det funkar knappast att blanda med fil och müsli. Inte heller i morgonkaffet. Förutom det dricker jag ett halvt glas (två klunkar) vatten med kreatin, som jag sväljer mina nio kapslar/tabletter med. Jag kan inte dricka en enda droppe vätska ytterligare, för då klarar jag mig inte de 28 minuterna det tar att gå hemifrån till gymmet. Trots att jag kissar det sista jag gör innan jag går. I morse höll jag på att kissa ner mig, för jag hade tagit det sista i filpaketet och det blev 200 gram fil i stället för 150 gram. Den extra halvdecilitern höll på att sluta i en katastrof innan jag hann in genom dörren, spärren och in på toaletten.

Mitt enda alternativ är att ta det på kvällen i stället för på morgonen.

När jag var liten och sov över hos mormor, så lärde hon mig att strö nyponsoppa-pulver på filmjölken. Det var jättegott! Pulvret hamnade liksom i goda luftbubblor i filen och blev som goda klumpar. Detta pulver var ju sött och gott, men jag tänker att det kan vara värt att testa med det nya nyttiga pulvret också.

Faktum är att det funkade! En deciliter filmjölk och en matsked nyponpulver. Lite torrt och strävt, ungefär som mald bark eller nåt. Men helt okej. Det gick ner. Och det kändes nyttigt. Massor av vitaminer och bra grejer.

Ska detta bli min nya kvällsrutin nu?