Steloperation? 

Idag hade jag en telefontid med en kirurg på Spinecenter för att diskutera en eventuell steloperation av ländryggen. En operation skulle innebära att kotorna L4 och L5 skruvas ihop och den klämda nerven frilägges.

Min första fråga gällde väntetiden. Eftersom jag är försäkringspatient går jag före alla köer och beräknad väntetid blir bara två till tre veckor. Kanske något längre nu under sommaren, men jag sa att det ändå inte är aktuellt så länge det är sol, bad och promenadväder. Jag måste vänta till hösten, när jag kan vara inomhus utan att få nervsammanbrott.

- Hur länge måste jag vila från styrketräningen?

- Ett halvår. Under minst sex månader kan du bara köra lätt rehabträning.

My god, det går ju inte! Precis som min terapeut sa, så kan jag omöjligt bli av med min tränings-ventil som läget ser ut nu. Jag MÅSTE ha träningen i mitt liv, för att kunna hantera situationen med Johanna. Det är livsnödvändigt. Annars klappar jag ihop. Träningen och mina promenader är min ledstång i detta kaos. Det enda fasta i tillvaron. Det enda jag har kontroll över. Det enda som är stabilt. Och det enda som ger mig energi. Utan träning och promenader får jag troligen utmattningssyndrom inom två veckor.

- Hur invalidiserad blir jag och hur länge? Kan jag klara mig helt ensam?

- Du kommer att ha väldigt, väldigt ont och behöver någon som tar hand om dig åtminstone den första veckan. Du kommer inte att kunna sova på nätterna och du kommer att vara fullproppad med en massa knark för att klara smärtan. Det är en STOR operation, det måste du räkna med.

Där föll det totalt. Jag har ingen som kan ta hand om mig. Och hur ska jag kunna ta hand om Johanna, om hon plötsligt måste in till BUP-akuten eller Maria ungdom? Eller bara behöver hållas koll på. Inte nog med att ingen kan ta hand om mig, jag måste dessutom ta hand om Johanna. En nyopererad mamma, som har ont, är invalid och fullproppad med knark - nja, det funkar definitivt inte i vårt liv just nu.

Jag berättade lite kort för läkaren om vår utsatta situation och hon sa att jag INTE kan utsätta mig för en operation förrän Johannas liv är under kontroll. Och inte förrän jag har någon som kan ta hand om mig i en vecka.

- Jag skriver ut Diklofekak med dubbel styrka mot den du har idag, så får du härda ut tills livet lugnar ner sig, sa läkaren.

Eftersom långtidsanvändning av Diklofenak är farligt för hjärtat, så rådde hon mig att bara ta tabletter de dagar jag ska träna.

- Alltså varje dag, svarade jag då.

Hon önskade mig lycka till med Johanna och bad mig återkomma om smärtan blir outhärdlig eller när tillvaron stabiliserat sig tillräckligt för en operation.

Gillar