Josefin och OnlyFans

Både på Instagram och här på bloggen har jag fått frågan vad jag tycker om att Josefin har OnlyFans. Till att börja med ska jag berätta hur jag fick veta det.

Jag satt i Johannas säng med min dator i knät. Vi bodde fortfarande på Ekerö. Jag minns inte varför jag jag satt hos Johanna, men jag har ju hängt hos henne stup i kvarten det senaste året. För att ha koll på henne. Jag var inloggad på SEB, där jag kan se både mitt företags och Josefins företags konto. Då såg jag att Josefin hade fått en inbetalning som var betydligt högre än hennes vanliga arvoden för samarbeten.

- Vet du vad det är för samarbete Jossan har gjort, som har gett så bra betalt? frågade jag Johanna.

- Det vet jag, men det får jag nog inte säga för Jossan.

- Jo, snälla säg!

- Okej, men säg inte till henne att jag har berättat.

- Jag lovar!

- Hon har skaffat OnlyFans.

- OnlyFans? Vad är det?

- Hon säljer bilder på sig själv. Typ nakenbilder.

Jag ringde upp Josefin på en gång.

- Gumman, jag ser att du har fått in massor av pengar på ditt konto. Vad är det för samarbete?

Tystnad.

- Hallå?

- Det är från OnlyFans. Det är som typ Instagram, men folk måste betala för att följa mig. Man kan tjäna massor!

Hur som helst. Jag lyckades få fram vad hon höll på med. Och jag tog reda på vad OnlyFans är och vilken typ av bilder det handlar om. Nästa gång jag träffade Josefin frågade jag:

- Känner du dig utnyttjad eller känner du att DU utnyttjar dem som betalar?

- Haha, det är jag som utnyttjar dem! Om de är så dumma att de betalar för bilder på mig, så får de skylla sig själva. Jag kör på så länge det funkar..

- Lilla gumman, du gör helt rätt. Man får helt enkelt använda de tillgångar man har!

Det var sagt som ett skämt. Både hon och jag skrattade, eftersom det gick sådär för Josefin i skolan. Och något gymnasium blev det ju inte alls.

Vi pratade en del om att sätta gränser. Att bestämma sig för hur långt man är villig att gå, INNAN någon pushar för mycket. Att det är svårt att säga ett tydligt nej. Och att det kan sitta psykfall på andra sidan skärmen, som hon riskerar att få på halsen i verkliga livet. Jag föreslog också att hon skulle ge det en bestämd tid. För att inte fastna. Typ ett år eller en viss summa intjänade pengar. Hon skulle fundera på det, men just nu ville hon inte sluta.

Nu är det faktiskt så att Josefin fyller 20 år om några veckor. Hon gör precis som hon vill. Och jag beundrar henne för att hon står upp för sina val och jag känner en enorm tacksamhet över att hon vågar berätta för mig. Att hon inte skäms och döljer. Hon gör det med stolthet och det är viktigast. Jag ser på henne att hon blir glad och får energi av det. Hon lever inget destruktivt liv och hon gör det inte för att straffa sig själv eller för att få bekräftelse. Och pengarna går raka vägen in i det företag hon håller på att bygga upp. Det blir en bra grundplåt för framtida satsningar. Hon tar inte ut ett enda öre att använda privat.

OnlyFans är trots allt bättre än diverse andra saker hon kunde hållit på med. Och om jag ska vara helt ärlig, så hade nog jag också skaffat OnlyFans, om det hade funnits när jag var 20 år.

Hur ska jag kunna döma min dotter, när jag till 99% hade gjort samma sak själv?

You go girl!

Gillar