Jag kräver fem veckors semester!

Idag fick jag panik. Vi var på Maria ungdom, där vi även fick träffa en läkare för att diskutera medicin som kan hjälpa Johanna att ta sig igenom ångest och drogsug. Både Hanna och läkaren var väldigt oroliga för Johanna och inte blev det bättre, när hon plötsligt blev svart i blicken och rusade ut från rummet.

Vilket inte var konstigt. Hon hade INTE räknat med att en läkare skulle vara med på mötet idag. Och hon klarar INTE att sitta vid ett bord och svara på jobbiga frågor. Och absolut INTE från två personer på samma gång. Vi var fyra runt bordet och det var dömt att misslyckas.

Hanna rusade efter Johanna. Under tiden pratade jag med läkaren, samtidigt som jag kände mig väldigt stressad, för jag visste inte om Johanna hade sprungit till tunnelbanan för att ta sig hem. Och den ångesten hade hon inte kunnat hantera på egen hand. Det hade slutat i katastrof.

Efter en stund kom Hanna tillbaka och sa att Johanna hade rökt och nu satt i väntrummet. Tillsammans med läkaren bestämde vi oss för att nöja oss med Atarax och Olanzapine i nuläget. Alimemazin, Theralen och Quetiapin är inte aktuellt, för de fungerar inte alls. Dessutom har jag medicinskåpet fullt av dem. Och antidepressiva måste vänta tills Johanna mår bättre. I nuläget skulle det vara förenat med väldigt stor risk att sätta in medicinering.

När läkaren hade gått lyckades Johanna lämna urinprov och sedan ville Hanna boka in två dagar varje vecka för urinprov resten av sommaren.

- Tyvärr, i min kalender kommer det inte in några bokningar under hela juli, svarade jag.

- Nähä, Johanna då får du komma hit utan mamma, sa Hanna då.

- Aldrig i livet, jag pallar inte åka tunnelbana hit ensam bara för att lämna up, sa Johanna.

Detta var inte bra alls tyckte Hanna. Inte som situationen ser ut nu. Hon är väldigt orolig för Johanna och vågar inte släppa kontrollerna under sommaren. Jag höll med henne, men hävdade att jag behöver en obokad kalender i fyra eller helst fem veckor i sommar. För annars kommer jag att få utmattningssyndrom. Det har min terapeut sagt. Och jag kände verkligen panik, när Hanna började ge oss tider framöver. Den första på tisdag klockan ett, när det ska bli sol och 26 grader ute. Jag har sånt EXTREMT behov av att bara få ta dagarna som de kommer. Njuta av sommaren. Utan bokningar och möten. Och utan att kämpa i timmar, för att få Johanna till hennes drogtester. Hur nödvändiga de än är.

- Då måste jag ringa till socialtjänsten och säga att ni vägrar komma på urinprov, sa Hanna.

- Gör det. Så får de väl anlita färdtjänst eller nåt för att få hit Johanna. Eller om de kan tvinga hennes pappa att komma till Stockholm och hjälpa till, svarade jag.

Ju envisare jag blev, desto större motstånd kände jag. Jag fick nästan panik och kvävningskänslor vid tanken på att myndigheter TVINGAR oss att inskränka på vår frihet i sommar. Precis som förra sommaren (med två urinprov och ett BUP-besök varje vecka), förrförra sommaren (med stödinsatser från socialtjänsten och BUP-besök tre gånger i veckan), sommaren 2018 (LVU och massor av möten på socialen) och sommaren 2017 (mellanvård två gånger i veckan).

Den här sommaren SKA JAG HA FEM VECKOR UTAN MÖTEN OCH BOKNINGAR!

Vecka 27-31 ska jag ha semester från allt som rör Johanna. Förutom att ta hand om Johanna såklart. Det blev väldigt tydligt för mig, att det behovet är väldigt stort. Det beslutet ska jag hålla stenhårt fast vid.

Är det fint väder ska jag stanna på bryggan efter gymmet. Så länge jag själv vill. Om vi vill åka bort i några dagar ska vi göra det, utan att behöva avboka möten eller förklara oss. Den här sommaren ska vi inte vara livegna.

Nu är bara frågan vad socialtjänsten säger om det beslutet i morgon...?

Risken finns att de kräver att jag tar mitt ansvar som förälder och ser till att Johanna kommer på allt hon blir kallad till. Läkarbesök, urinprov, möten på soc etc. Och vad blir konsekvensen om jag inte gör det? Nytt LVU? Vågar jag ta risken att reta upp dem?

Samtidigt behöver vi ju hjälp... Men först behöver vi få vara ifred i åtminstone några veckor. Please!

Gillar