I väntrummet på Maria ungdom

Idag är det dags för veckans besök hos psykologen på Maria ungdom. Eftersom Johanna somnade kl 21 igår kväll och vaknade kl 24 och var vaken hela natten (till kl 6) trodde jag att det skulle bli svårt att väcka henne när jag kom hem från gymmet. Framförallt eftersom jag skulle sitta låst i ett möte med PWC.

Men hon satt och sminkade sig när jag kom hem, så jag kunde fokusera på mitt möte och vi hann dessutom beställa och äta sushi. Och jag hann duscha.

När vi klev av tunnelbanan vid Fridhemsplan köpte jag en kaffe och en glass att njuta av i väntrummet. Och cigg till Johanna.

Efter psykologen blir det drogtest och sedan tänkte jag promenera hem. Johanna får åka tunnelbana ensam.

Jag är så tacksam för att Johanna träffar Daniel utan att protestera eller visa ovilja. Tvärtom, hon har full koll på nästa tillfälle och jag behöver inte ens påminna. Dessutom sa hon att jag inte behöver följa med längre. Men det gör jag gärna ändå. Om jag kan. Den här tiden är snart förbi. Tiden när jag måste följa med. Snart är hon 18 år. Så jag hänger i och håller kvar in i det sista. Det är inte så betungande att följa med någon som åker frivilligt. Jämfört med åren vi har bakom oss, när jag behövt tjata, truga och tvinga med henne överallt. Nu är det JAG som ber om att få följa med, haha!

Gillar