Frihet att leva

Johanna kommer aldrig att hitta lyckan i sin säng. Om hennes livsgnista ska tändas, så måste hon ut i livet och söka bränsle, syre och och något som kan kicka igång elden. Upplevelser, glädje och pirr i magen ger mersmak. Att umgås, skratta och upptäcka att livet kan erbjuda väldigt mycket mer än vad hon hittar i sin säng i sitt rum. Att spela Hayday, njuta av några cigg och ta en dusch räcker inte särskilt långt.

De senaste månaderna har hon sjunkit så djupt, att det inte har funnits någon chans till förändring inom henne själv. Hennes egen kreativitet och motivation tog slut, när hon kraschade för andra gången förra året. Innan dess hade hon sitt driv och en inre lust. Med mål och drömmar. Men när de tog henne dit hon ville och det ändå inte räckte, då förlorade hon allt hopp. Hon gav upp.

Det enda som kan hjälpa henne att hitta ny motivation och en mening med livet är att börja LEVA. Och för att det ska vara möjligt, så måste andra personer locka ut henne. Och jag måste våga släppa iväg henne på äventyr. Som jag gjorde när hon följde med Josefin och Eveline till Örebro, Ullared och Göteborg förra helgen. Och idag när hon fick åka till Maciej.

Jag ska erkänna att det är förenat med en viss oro. Men jag litade på hennes syster och Eveline. Och jag litar på Maciej. Jag anförtror Johanna till personer som jag vet älskar henne och tar hand om henne. Det känns som en väldigt bra början, på vägen mot ett liv i frihet. För både Johanna och mig.

Johanna vet att jag tänker på henne och att jag behöver få bekräftat att allt är okej. För någon timme sedan skickade hon en bild på sig själv med Maciejs hund. Och alldeles nyss gick jag in på hennes och Maciejs Live på Instagram. Naturligtvis såg hon det direkt och sa "Hej mamma", haha!

Klockan 21 messade jag i alla fall godnatt och skrev att vi hörs i morgon. Nu låter jag henne vara ifred!

Gillar