Energipinnar

Igår skrev jag ett inlägg om klocktid och psykologisk tid, där den psykologiska tiden sätter gränsen för hur mycket man hinner (orkar) på en dag. För vissa personer (t.ex. Johanna under långa perioder) kan ett läkarbesök vara "fullt upp" en hel dag, trots att det finns många timmar både innan och efter.

Detta försökte jag förklara för Mr Istanbul på Messenger i morse. Trots sjuttioelva försök igår, så trodde han fortfarande att "min jobbiga situation skulle gå över snart" (på engelska alltså) så att vi kunde ses. Därför skrev jag en LÅNG förklaring i morse (där jag tog mig tid att googla de rätta orden på engelska):

- Att vara högkänslig är inget man blir bra ifrån, det är sådan jag är. Jag blir trött av att vara bland människor, av intryck och av ljud. Alkohol lägger ett filter och gör det lättare. Jag hatar att resa (flygplan), eftersom jag inte kan vara bland så många människor så nära så länge. Jag hatar mingel och nya människor. Jag måste gå till gymmet när det är lite folk. Dessutom är det väldigt uttröttande att lyssna på förelösningar eller instruktioner på engelska. Det tar ännu mer energi och fokus än vanligt. Jag har alltid behövt lång återhämtning efter skolan, jobbet och möten med människor. Jag kan vara tillsammans med en vän i max 2-3 timmar. För många år sedan bestämde jag mig för att säga nej till allt som är på engelska. För att det tar för mycket energi. Om vi ska ses igen blir det som max i en timme och om jag inte har något annat inbokat den dagen eller dagen efter.

Puh, nu borde han väl fatta att jag inte orkar umgås med honom? Jag skickade en länk till HSP också, för att han skulle läsa om högkänsliga personer.

Men icke! Han skulle låta mig vila den här veckan och höra av sig nästa. Ganska gulligt ändå, haha!

Men det var egentligen inte Mr Istanbul jag skulle skriva om nu. Det var energipinnar. När jag träffade "min kompis Jessica" idag berättade jag hur mycket energi min födelsedag tog igår och att dagens möten skulle ta så mycket energi, att jag inte skulle orka ringa till IT-support efteråt (vilket jag inte orkade). Hon visste redan att jag var helt slut i tre dagar förra veckan, efter besöket av barnen och heldagen med Mr Istanbul. Jag sa att Andreas fick mig att acceptera att jag har en stor skillnad mellan klocktid och psykologisk tid. Alltså hur mycket jag hinner kontra hur mycket jag faktiskt orkar.

Då sa Jessica att hon hade ett tips på hur man kan planera sin dag utifrån sin energitillgång. Man föreställer sig den totala energin som tio pinnar. Mer finns inte. Om mötet med Jessica tar en pinne, Maria ungdom två och SIP-mötet så mycket som FEM pinnar, då finns det alltså bara två pinnar kvar när klockan är fyra. Idag behövde jag använda en av dem, för att gå och handla och hämta ett paket.

Nu är klockan halv sex och jag har en pinne kvar. I morse trodde jag att de skulle vara förbrukade nu, men jag har faktiskt en kvar. Det betyder att jag kan hantera upphämtningen av Sellpy-påsarna. Och beställa Foodora och gå ner till gatan och ta emot leveransen, med risk för att möta någon granne och tvingas le och säga hej.

Så det är ett tips till de som måste hushålla med energin. Räkna pinnar. Jag tipsade Johanna om det också. För hon om någon måste ransonera sina sociala aktiviteter och ha koll på sin energiförbrukning. Så att hon inte umgås med folk fem dagar i stäck fler gånger och sedan kraschar i två dygn.

Jessica sa att man ska vara helt strikt med sina tio energipinnar i några veckor, för att få koll på sin energitillgång och sin energiförbrukning. För det kan finnas energitjuvar också, som man måste identifiera och göra sig av med. Sedan kan man successivt börja leta efter fler pinnar. Vad kan generera ytterligare energi? Kan jag på något sätt skaffa FEMTON pinnar per dag eller vid behov?

Jag vet precis vad som ger MIG fler pinnar. Träning och promenader. Och att skriva. Men framförallt träning. Den tar absolut ingen energi. Det är förklaringen till varför den är så viktig. Jag VÄGRAR låta något komma i vägen för mitt dagliga morgonpass på gymmet. För då klarar jag inte resten av dagen. Nu vet jag varför. Om någon/något hindrar mig från att träna, då är det som att bli bestulen på minst fem av mina energipinnar. I stället för att få tre extra. För det är ungefär så många jag känner att träningen ger. Ett riktigt bra benpass och trevligt folk på gymmet ger ännu fler.

Johanna sa att hon ska leta pinnar på marken om hennes tar slut, haha!

Gillar