I onsdags bad jag min naprapat Victor på InMo jobba med min högra arm. Dels tennisarmbågen och dels skuldran, där en "jobbig punkt" strålar ner i armen. Jag går ständigt och trycker skuldran mot allt utstickande i rätt höjd. Och jag bad Josefin köra med massagepistolen. Allt utan resultat.

Det enda som brukar hjälpa är NÅLAR. Jag älskar nålar och kände mig i desperat behov efter typ tusen stycken. Djupt in. Länge. Sådär så att hela jag flyger i luften, när de träffar helt rätt. Därför bokade jag tid hos min andra naprapat, Tim på Totalkropp. Han har räddat mig många gånger tidigare. Bland annat i juli 2015, när vi just hade flyttat till Stockholm och jag inte kunde lyfta armarna efter att ha packat och packat upp hundra flyttlådor och städat ett hus på 420 kvm och rollat alla tak i nya lägenheten.

Jag fick en tid samma dag. Igår. Tim vet att jag ÄLSKAR akupunktur och satte ivrigt igång med sina stick. Han började med underarmen och konstaterade att jag hade en långt gången tennisarmbåge, som lett till inflammation i senfästet i armbågen. Förutom 10-15 nålar i arm och skuldra fick jag därför stötvågsbehandling på armbågen.

Jag ska tillbaka fyra eller fem gånger. En gång i veckan.

Och jag ska undvika allt svajpande och skrivande på mobilen. Och i möjligaste mån låta bli även datorn. Framförallt "plattan" där jag använder det förrädiska långfingret. Precis som på mobilen. Ajabaja!

Eftersom jag är extremt fokuserad på att låta armen läka (för att kunna träna obehindrat inför tävlingen) tänker jag verkligen minska mitt mobil- och datoranvändande. Jag kommer svara kortfattat på mail och sms. Om jag svarar överhuvudtaget.

På gymmet ska jag undvika hantellyft åt sidan och bicepscurls, vilket är de övningar som gör ont. Till dragövningar måste jag börja använda dragremmar, för att avlasta greppet. Och jag ska göra både rehab- och stretchövningar.

Det kommer alltså bli väldigt sparsamt med inlägg här på bloggen den närmaste tiden.

Det gick förvånansvärt bra, att klara morgonen utan kaffe (och frukost). Trots att jag vaknade kvart i sex och promenerade 3,5 kilometer till Ylab på Artillerigatan på Östermalm. Kvart i åtta skulle jag vara där. Klockan åtta var jag klar, så det gick snabbt och smidigt.

Då köpte jag en stor kaffe på Pressbyrån och de första klunkarna gav samma rus som ett glas champagne på fastande mage. Frukosten åt jag på gymmet. Medhavd fil och müsli. Jag ville inte äta något annat än det vanliga.

Mina mätresultat:

Fett 13.6%

Fettfri massa 51 kg (av 59 kg)

Kaloriförbrukning vila/aktivitet 1347/2788 kcal/dag

Jag är väldigt nöjd. Framförallt visar kaloriförbrukningen att mina beräknade värden i Lifesum-appen stämmer väldigt väl. Jag försöker ligga på ett kaloriunderskott på 300 kcal och brukar hamna på 2400 kcal. Vilket ju är perfekt!

Kalipermätningen visade 16.9% och bod pod visade 13.6%. Det betyder att jag har mer underhudsfett än annat fett. Det betyder i sin tur att det är viktigt att det är kalipermätvärdena som måste minska mer drastiskt än den totala fettprocenten. Som redan är alldeles för låg. Den ska ligga på 22-30% för en kvinna i min ålder. Men naturligtvis inte i min situation, inför tävling. Han som gjorde mätningen bad mig dock vara uppmärksam på diverse symtom som indikerar fara. Jag låtsades att jag inte hade några av dem, haha!

Planen är att jag ska göra kalipermätning igen nästa vecka (varannan vecka) och bod pod igen om fyra veckor. Det är först när jag har något att jämföra med, som vi kan avgöra ifall jag är på väg åt rätt håll eller inte.

Det konstigaste var att jag hade krympt två centimeter. Jag har alltid varit 166 cm. Förmodligen (förhoppningsvis) hade de monterat mätstickan två centimeter för högt upp på väggen ;)

Måndag = benpass med Farid

Det märktes att han tar vår träning på allvar nu, för idag ökade han både vikter och intensitet på passet. Det blev inte lika mycket snack mellan övningarna som vanligt och jag fick köra flera superset. Tur att jag hade laddat med en PWO exakt 30 minuter innan passet.

Han är rejält taggad på tävlingen, haha! Men han räknade lite på tiden och var jag befinner mig och sa att jag ligger bra till. Jag ligger egentligen ganska mycket före schemat. Det är ungefär tolv veckor kvar till tävling och jag har "bara" fem kilo som ska bort. Det betyder att min inställning gällande målvikten i Lifesum stämmer väldigt väl och att jag har ungefär tre veckor tillgodo.

Efter träningen satte jag mig på bryggan (utan att klä av mig) med kaffe och en ostfralla. Det gäller ju att njuta de sista fina sommardagarna!

Därefter gick jag hem och övertalade Johanna att följa med till terapeuten den här veckan också. Hon var hyfsat medgörlig, så vi tog en taxi dit till klockan ett.

Under tiden hon var inne hos Andreas gick jag till Bröd & Salt och plockade till mig en sallad, som jag åt utomhus, innan jag gick förbi Reload och köpte kaffe och en rawball (200 extra kalorier) för att fylla upp mitt lunchintag ordentligt. Med rätt sorts energi.

När det blev min tur att gå in till Andreas åkte Johanna till Mall of Scandinavia med en kompis.

I slutet av samtalet ritade Andreas ett + och ett - på tavlan och jag skulle säga saker som är positiva i mitt liv just nu och vilka som är negativa. Både jag och Andreas kunde nämligen konstatera att det mesta flyter på väldigt bra just nu och det blev extra tydligt, när vi knappt fick plats med allt på plussidan och det bara blev ett par saker på minussidan. Bland annat att jag måste vara mat-polis till Johanna och att hon är fenomenal på att smita undan måltider om jag inte vakar över henne som en hök.

På plus-sidan skrev vi (såklart) Bodyfitness-tävlingen, att Sanna trivs på sin nya utbildning och att Johanna fyller 18 år. Och en massa annat.

H hamnade mittemellan plus och minus.

Just nu är det lagom med en timme hos Andreas. I början räckte knappt två timmar, men nu känns det lite för länge. Hoppas att Johanna vill ta halva passen framöver också.

På vägen hem köpte jag ett par Sketchers-skor, eftersom jag har så ont i vänster framfot och behöver skor med mjukt underlag. Mina Salming fungerar, men de är alldeles för slitna och för mycket joggingsko, för att jag ska vilja ha dem till vanliga kläder på stan.