Jag har sagt det väldigt många gånger under det senaste året. Jag har sagt att det var årets sista lussekatt, årets sista semla och livets sista kardemummabulle. Ändå har jag ätit en till dagen efter. Lussekatter slutade jag inte äta förrän de inte fanns att köpa längre. Likaså semlor. Och bullar (helst kardemumma) har jag haft cravings på i ett helt år. Ända sedan förra sommaren på bryggan. Efter gymmet. Vid Liljeholmskajen. Där började det. Jag började med kaffe och en fralla varje dag. Sedan blev det kaffe och en kardemummabulle. I början var det något jag unnade mig för att toppa den redan fantastiska stunden i solen efter gymmet. Med kaffe och (oftast) trevligt sällskap. Men sedan fortsatte det inomhus framåt hösten. Och jag var helt körd.

Otaliga är de gånger jag bestämt mig för att sluta.

Det är inte likt mig att inte klara det. Jag brukar bara behöva bestämma mig. Som med godis. Det har jag inte ätit sedan ett par gånger under våren 2012. Innan dess var det i juli 2008. No problems!

Jag har också bestämt mig för nolltolerans av mjöl och socker och det har jag också klarat. 2012 till 2018 ungefär. Med några få undantag.

Jag vet att det enda som krävs är motivation. Utan motivation går det inte. Och jag har inte haft någon tillräckligt stor anledning att sluta äta bullar helt enkelt.

Men nu har jag det. I tisdags blev jag nämligen tvungen att knäppa upp knappen på mina högmidjade STORA och PÖSIGA jeans när jag satt i väntrummet på Maria ungdom, när Johanna träffade sin psykolog.

Därför slutade jag äta bullar dagen efter. Nu har jag inte ätit någon bulle på TRE dagar! Det tar två veckor att bli av med suget. Bara elva dagar kvar. Och jag kommer att klara det!

Samtidigt som jag slutar äta bullar ska jag sluta äta rostat bröd med massor av smör. Som jag också är typ beroende av. Och jag ska sluta blanda socker, kakao och grädde. Det har jag ätit i soffan varje kväll den senaste tiden.

Nu har jag klarat tre dagar utan något av detta!

Nu får ingen tro att jag ska banta eller gå ner i vikt. Det är inte DET som är problemet. Det är fördelningen. Både när det gäller kaloriintaget och var kilona sitter på kroppen. Snabba kolhydrater är SKIT och det sätter sig (åtminstone på mig) runt midjan. Det ger dessutom sämre energi på gymmet. Min kropp får bäst energi av FETT och det i sin tur gör att jag bygger muskler på rätt ställen och slipper "sockerkransen" runt magen.

Om jag äter 2000-2500 kalorier per dag, så gör det väldigt stor skillnad i både energi och hur min kropp "formas" beroende på hur fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein ser ut. Under vissa perioder har jag räknat slaviskt, för att kunna jämföra. Om jag drar ner på fettet orkar jag ingenting. Jag måste äta dubbelt (nästan trippelt) så mycket som rekommenderas, för att få resultat och energi. Däremot kan jag dra ner rejält på kolhydrater, utan att tappa energi. Det är ganska märkligt. Och jag måste inte äta rekommenderat intag av protein, för att bygga muskler. Det funkar också bra med fett som byggmaterial.

Så det finns anledning att göra en omfördelning nu. Jag har dessutom varit ovanligt svag på gymmet de senaste månaderna. Det beror säkert på att jag tankar kroppen med för mycket snabba kolhydrater.

Första steget är att plocka bort bullar, rostat bröd och kakao/socker/grädde-geggan.

Nästa steg är att dra ner på ALLT bröd. Utom knäckebröd. Och jag ska försöka få i mig mer protein. Sedan Johanna blev vegetarian (plus fisk) har jag inte alls fått i mig så mycket som jag behöver. Jag behöver nog börja kontrollräkna under en period framöver. Inte i första hand för att slippa knäppa upp knappen i jeansen, utan för att få maximal kraft och utdelning på gymmet.

Jag lovar att erkänna om jag misslyckas.

Jag berättade inte riktigt hela historien och min utomordentliga planering gällande lägenheten jag köpte till Johanna igår. Det var inte riktigt så spontant som det verkade.

Under drygt ett halvår har jag haft en sökning på Hemnet, efter en lägenhet till Johanna. Ända sedan jag sålde huset på Ekerö i november. Min tanke var att köpa en liten etta på Södermalm, nära vår andra lägenhet, för att hon skulle kunna ha sin salong där till att börja med. Om hon ville göra naglar. Och som tillflyktsort, eftersom vi inte var vana vid att bo så nära inpå varandra i en lägenhet. För att kanske flytta dit så småningom.

Men smålägenheterna i innerstan drog iväg i pris och Johanna ville inte göra naglar, så jag har bara slängt ett öga på annonserna som kommit på min mail. Men jag har ändå haft koll på marknaden och spanat på några budgivningar. För att få ett hum om vad man får för pengarna.

När det blev skarpt läge och jag förstod att Johanna kommer ta första bästa chans att flytta hemifrån när hon fyller 18 år om fyra månader, så bokade jag in oss på några visningar. En i måndags och en nästa måndag. Den i måndags avbokade jag, när budgivningen drog iväg redan dagen innan visningen.

Alltså var jag tvungen att tänka om. Jag ville inte riskera att behöva köpa något akut till överpris.

Men jag vill ha Johanna i ett bra område på hyfsat avstånd från mig. Lättillgängligt från Södermalm. Och jag vill helst ha kvar henne hemma lite längre än till 18-årsdagen. Alltså började jag söka nyproduktion. Där är priserna lägre och väntetiden längre.

Lägenheten jag hittade ligger bara 5,5 kilometer från mig. Fågelvägen. Endast några stationer bort längs röd linje. Perfekt!

Johanna kommer inte packa sin väska och dra när hon fyller 18 år. Check!

Något som är ännu bättre är att jag övertalade (det krävdes inte mycket övertalning) Josefin att köpa en lägenhet i samma fastighet! Idag signerade hon också ett bokningsavtal. Yes!

Tjejerna kommer att bo i samma område i Stockholm, i samma fastighet och i varsin lägenhet. Kan det bli bättre? Johanna kan hjälpa Josefin med Milly och Josefin kan knacka på hos Johanna, om jag inte får tag i henne. Och de kan hänga hos varandra och äta tillsammans. När och om de vill. De ska bo i olika delar av fastigheten. I olika trapphus.

Detta tycker jag var ett extremt smart drag av mig, haha! Och en stor trygghet för både Josefin och Johanna.

För min del kommer det kännas fantastiskt skönt att veta att de har varandra. Och inte det minsta oroligt att Johanna flyttar hemifrån. En oundviklig flytt som jag dessutom skjuter nästan ett år framåt i tiden.

Att ha sin egna lägenhet att längta efter kommer hjälpa Johanna enormt mycket. Det kan ge henne den motivation hon behöver. Det är åtminstone vad jag tror. Och jag måste följa min känsla, för den brukar stämma.

Efter morgonens drygt två timmar långa bröst- och axelpass (drygt halva tillsammans med Sami) tog jag tunnelbanan till Gamla stan. När jag kom dit var klockan halv elva. Därifrån promenerade jag till Hantverkargatan. Till Jade STHLM där jag skulle låta Natalia rädda mitt trasiga hår. Att jag valde att gå till just Natalia berodde på att Johanna går dit. De har ett samarbete. Eftersom Johanna är väldigt nöjd, så tänkte jag ge Natalia chansen även med mitt hår.

Eftersom jag var vrålhungrig efter gymmet slank jag in på Johan & Nyström snett mittemot salongen och tog en avokado- och äggmacka och en kaffe. Jag slängde i mig mackan och tog med mig kaffet.

Natalia berättade att man absolut INTE får göra keratinbehandling på blekt hår. Det är big NO NO. Exakt detsamma hade hänt hennes kompis, som hon hade gjort slingor på. Kompisen hade gjort en keratinbehandlng efteråt och hennes hår hade gått av precis som mitt. Detta visste uppenbarligen inte min förra frisör, som först gjorde en avfärgning (kraftig blekning!) och sedan keratinbehandling. Oj, oj! Inte konstigt att mitt hår blev totalförstört och har gått av överallt. Mest framtill, där hårstråna alltid är tunnare, skörare och mest utsatta.

Idag har Natalia påbörjat en långsam process mot ett helt och friskt hår. Så lite bottenfärg som möjligt, några slingor för att få bort den ojämna färgen, toning på längderna, inpackning och en rejäl topping av håret. Jag blev som ny. Och jag kommer absolut gå tillbaka dit igen! Under tiden ska jag använda en inpackning (som jag köpte), undvika plattång och fön och skydda håret så gott det går mot stark sol.

Klockan var nästan två när jag kom ut från salongen. Jag funderade på hur många energipinnar det hade gått åt där inne, för jag kan bli helt slut av artighetsprat med en frisör. Men det hade inte gått åt fler än två eller tre stycken, för det var en lugn salong och Natalia var lagom pratig. Inte en massa onödigt babbel. Dessutom slumrade jag till i massagestolen när jag låg i "sköljningen" med toning och inpackning. Då fick jag tillbaka åtminstone en halv energipinne.

Jag promenerade hem via Stadshuset, Gamla stan och Slussen. Det tog en halvtimme. När jag ringde till Johanna och frågade om hon hade ätit, sa hon att hon ätit en toast. Men när jag kom hem erkände hon att hon hade ljugit. Hon hade inte ätit på hela dagen. Så jag skyndade mig att värma tacos från gårdagens middag. Hon berättade också att hon brukade lägga smulor på köksbänken när hon gick i sjuan, för att jag skulle tro att hon hade ätit. På det sättet smet hon från mat i flera dagar. Jäkla unge!